Angående atomur förresten. Skicka ut det ena atomuret i rymden och låt det stanna där ett tag. Ta sedan samma ur tillbaka ned till Jorden och se om det ligger före i tiden jämfört med det andra på Jorden hela tiden stationerade referensuret. Kontrollera dessutom om klockans minsta enhetsmätning åter är i fas med referensurets, eller om det fortsätter att gå snabbare. Går det återigen lika fort som referensuret, kan vi i alla fall sluta oss till att det ute i rymdens kalla mörker saknas något, eller att något lagts till, som påverkar tiden. Om resultatet är osäkert, kan man göra samma försök många gånger.
Dessa försök skulle man dessutom kunna göra med t ex månen som tyngdkraftsreferens (förutsatt att uren är tillräckligt känsliga). Om tiden går snabbare på månen än på Jorden, och dessutom snabbare ute i rymden än på månen, ja då har vi definitivt ett samband. Fast nu vet vi ju förstås redan att man väger mindre på månen (eller för att vara petig: våra kroppar besitter mindre tröghet).
Jag minns tyvärr inte exakt hur de verkliga försöken genomförts, men detta bör i alla fall vara en teoretiskt sett genomförbar metod.
Din metod förutsätter att tid vore något som mättes af olika ur lika korrekt. Den mäts dock - med ett mirakulöst undantag på Josuas tid - korrekt af ett ur: himlahvalfvets rörelse.
Den metoden förutsätter en sak till: att tid bara existerar som den mäts. Men det är nys. Det är som att säga att ett föremål saknar storlek så länge jag icke kan mäta det med lineal.
(citat af motståndarens argument saknas)
Å ena sidan vill du komma bort från Newtons svårighet att få tyngdkraften analog med ett snöre. Genom att betrakta "rumtiden" som en sorts gummiduk.*Å andra sidan vill du påstå att satelliter icke skulle kunna få draghjelp af solen, månen och andra planeter i det roterande universum. Då är rumtiden plötsligt bara ett vacuum.
Jag betraktar icke rymden mellan atomkernorna som ett vacuum. Det är den del af atomtheorien jag tar mest afstånd från, eftersom det strider mest mot den uppenbara sanningen att naturen afskyr vacuum. Desutom kan ett fullkomligt vacuum icke förmedla nra krafter eller andra egenskaper: alltså måste rymden af den anledningen vara annat än vacuum, äfven om det icke just är fullt af atomkernor.
Som han beskrifver triangulering i andra ändan går den ut på:
- A) observation af system der ibland en, ibland två stjernor synas
- B) der stjernornas ljus äro litet blåare i ena änden och litet rödare i andra änden af utstreckningen
och
- a) antagandet att det beror på att två stjernor kretsa om hvarandra
- b) med som konstant antagen hastighet
- c) som är ENDA anledningen till det litet rödare och litet blåare ljuset, enligt antagandet
(citat af motståndarens argument saknas)
Du pratar som om jag förnekat Doppler-effektens existens.Det har jag icke.Jag har ifrågasatt om Doppler-effekt kan bevisas vara ENDA MÖJLIGA, ENDA TÄNKBARA anledning till en så svag röd- och blåfärgning af ljusspekrat som det rimligen är frågan om.
Förutsättningen för att mäta NÅGON hastighet (och beräkna ngt afstånd) genom Doppler-effekten är att VETA hvad man ICKE vet: att Doppler-effekten är enda orsaken till röd- och blåfärgningen.
Jag drifver naturligtvis beviskrafven längre än de göra som acceptara röd- och blåfärgning som en tillförlitlig mätmetod på ljuskällors rörelsehastighet: och som korrelat accepterar jag icke röd- och blåfärgning som en tillförlitlig mätmetod för ljuskällors hastighet.
